a sporadic journal

GASA TILLS DET RASAR


Nu har det skett.
Det var oundvikligt och någonting jag visste skulle ske förr eller senare.
Den har rasat.
 
Det är inte min bil jag pratar om,
den som är tjugo bast i år, som besiktades idag
och som inte gick igenom,
utan om "min" dator. 
Skoladator alltså.
Hårddiskkrasch.
 
Först tänkte jag att det inte gjorde så mycket eftersom jag inte hade så mycket bilder på den. 
Men jo, kom jag på sedan, det hade jag visst.
Så det var ju surt.

What the


Så, min helg var relativt lugn. Jag var till stor del en zombie och jag fick kriga för att hålla mig vaken. Fredags har jag redan skrivit om, men min lördag spenderade jag också med m och m. Först åkte jag till maja i lane. Alltså jag kan inte förstå att de har flyttat. Det är så sjukt! Det blev en roadtrip runt i stan för att utföra ett antal ärenden och sedan tillbaka till lane där maja skulle fixa sig. Sedan åkte vi hem till mig och så hämtade melissa oss och vi åkte till överby och kollade in bilträffen där. Det var en rätt så händelserik kväll ändå! Och jag har aldrig varit så trött som jag var när jag väl kom hem, plus att klockan ställde om sig mitt upp i allt. Trodde inte jag var hemma så sent, men helt plötslugt var klockan tre...
Idag har jag varit i skolan och jag har pluggat lite. Ska sätta mig och plugga lite till men är helt slut i huvudet så måste ha lite paus först. Det är helt sjukt. Jag blir så himla trött i skallen av skolan och skolarbete. Jag är så trött på skolan att jag inte ens räknar ner dagarna till studenten. Då är man ruskigt otaggad.
 
Är så otaggad på nationella prov och sådant som kommer nu. Det enda som tröstar en i dessa tider är att det är det sista en gör nästan. Är förbannat trött på promemorias som aldrig blir bra, för att jag tydligen inte kan skriva en text utan att blanda in mina egna ord eller åsikter. Jag tycker inte att det är så konstigt för när det gäller att skriva så utgår jag ju såklart alltid efter vad jag själv tycker. tänker eller upplever; Speciellt när jag skriver på en blogg.
 
Nä fy blir bara på dåligt humör...

overkligt


 
Hur jävla fint är inte detta?
Jag vill ha blå himmel, skyskrapor, sol, vita stränder, palmer och turkost hav.
Jag vill ha det som inte finns här.
***
Det senaste året så har jag blivit en sån jävla klyscha.
Som alla andra studenter vill jag åka bort härifrån, ta ett år av innan jag börjar
plugga på riktigt.
En semester.
Eller en tid jag kan ta till att göra vad jag vill,
och under den tiden ska jag hinna resa
jorden runt och göra allt jag drömt om.
***
Det är så overkligt att jag befinner mig här just nu.
Jag tar snart studenten,
och för första gången någonsin
kan jag göra
precis.vad.jag.
vill.