a sporadic journal

Etthundra mil


 
Jojo Moyes är en väldigt omtyckt författare och när jag såg denna i en bokhylla på jobbet var jag tvungen att låna med mig den hem.Kort och gott handlar den om familjen Thomas som består utav Jess som är mamma till Tanzie och Nicky som inte är hennes biologiska son, men hon behandlar honom som om han var det. Marty, pappan, bor någon annanstans och bidrar inte så mycket vilket gör att Jess får kämpa med dubbla jobb för att få ekonomin att gå ihop. Tanzie älskar matte och en skola som heter St. Anne (något i den stilen iallafall) vill att hon börjar där. Problemet är att Jess inte har tillräcligt med pengar för det, trots att de blivit erbjudna ett stependium som täcker 90% av terminsavgiften. Jess för nys om en Matte olympiad av en lärare på St. Annes och tänker att Tanzie då får en chans till sin drömskola. Det är också då Ed dyker upp. Vill ni se vad som står på bokens baksida så finns det här.
 
Jag tyckte denna boken var bra och jag vill läsa något mer av Jojo. Jag gillar att den utspelar sig under en ganska kort men intensiv period och jag gillar hur den är skriven. För egentligen så händer det inte så superduper mycket grejer men man hamnar i en trivsam liten bubbla när man läser. Ett lästips med andra ord!

Boktips


Det hör ju till sommaren att läsa. Nu har jag varit rätt så dålig på att läsa under en period och denna boken var ingen bok jag började läsa för att få skön sommarläsning, men jag tycker nog den passar som det ändå. Den ska man läsa när man har tid att reflektera över innehållet och när man har tid att ta till sig det som står. 
 
Boken heter Och bergen svarade och är skriven av Khaled Hosseini. Han har även skrivit Flyga drake och Tusen strålande solar och även dessa har jag hört är väldigt omtyckta. 
 
När jag började läsa tyckte jag att boken var väldigt dryg och trög vilket gjorde att jag plockade upp en annan bok som jag läste vid sidan av för att inte tröttna alldeles för mycket. Men ju mer jag läste desto mer tyckte jag om den. 
 
Vad som är handlingen är lite diffust men det är också det som är det fina. Man får stöta på flera olika personer och man får små glimtar av deras liv, men boken börjar och slutar med Abdullah och hans syster Pari. De är födda i en fattig by i Afghanistan och deras mor avled strax efter att Pari föddes. Deras far hittar en ny fru och de får två barn ihop varav det förstfödda inte överlever sin första vinter. Deras fars nua fru har en bror som arbetar i Kabul hos en rik man och hans fru. Frun kan inte få barn men vill väldigt gärna ha det och tillslut får hon en dotter; Pari. 
 
Tiden går och saker förändras. Människor flyttar ut, andra flyttar in, krig och oroligheter. Det är lite svårt att förklara hur boken är utformad men jag tycker att det är en fin berättelse om livet. Och så är ju språket väldigt fint tycker jag och i slutet fällde jag allt ett par tårar och plötsligt kändes ungdomsromanen jag läste parallellt bara platt, tråkig och fjantig...