a sporadic journal

Så, nu är man väl tillbaka till vardagen antar jag. Idag är det ju söndag och jag har inte gjort någonting speciellt utan jag har tagit det lugnt, och det gäller resten av helgen också.

 

Jag pluggade i fredags och så tränade jag på kvällen (eh, haft en hel vekca på mig men väljer fredag kväll?? Vad är felet har jag alltid undrat) men skrev ju ihop det jag kämpat med i en evighet när det gäller mitt gymnasiearbete så nu har jag två grejer att skriva ungefär. Sedan kan jag nog lämna in det. Igår var jag med Maja och Ida och vi drog hem till Melissa och så satt vi tre runt spisen med Melissa och kollade på när hon stekte ca åttio pannkakor. Sedan hade jag och Ida en sådan där härlig pratstund som bara vi kan ha, och jag var hemma tidigt.

 

Maja kom hit förut idag och så käkade vi och sedan köpte vi färg och färgade hennes hår men dessvärre blev det inte ett resultat att jubla över. Det blev ju misslyckat men i den benämningen att det inte blev någon skillnad, vilket är knäppt när vi blekte med starkaste blekningen. Det är inget dåligt pansarhår hon har... Men ja, nu känns det som en vanlig söndag och det enda jag tänker på är "hur ska jag lyckas gå till skolan i morgon?"

 

För min del är det svårare att dra sig dit än vad det borde vara för jag tänker ju att med tanke på alla fina ställen som jag kunde varit på, som hade givit mig någonting positivt, varför ska jag vara just där? På det mest deprimerade stället jag vet? Jag säger det igen: jag blivit en sån jävla klyscha. Och jag längtar tills jag går ur skolan. Alltså för tillfället är jag nästan inte taggad på att ta studenten alls, (vilket jag givetvis hoppas ändras inom en snar framtid) utan jag vill bara gå ur skolan. Det är obegripligt att jag snart är färdig med den?

 

Nej, nu ska jag väl lägga mig och gråta lite över att lovet är slut istället för att babbla på här. Söndagsångesten är lika hemsk som vanligt trots att det varit lov, förutom att den kickade in redan i torsdags då.